Mamma till Flugan och lillebror

Jodå, vi lever och mår bra! Den dåliga uppdateringen här beror på att jag har fullt upp med att njuta av vår nya familjemedlem.

Den 8:e januari kom han äntligen, älskade lillebror. 4270g och 53 cm, en stor liten kille precis som väntat. Förlossningen gick bra och tog drygt sju timmar, tänkte skriva mer om den i ett senare inlägg.

Vi mår bra allihop, fast det var några jobbiga dagar första veckan då det visade sig att lillebror har ett blåsljud på hjärtat. Tydligen är det vanligt att man har det när man föds men det försvinner vanligtvis under de första dagarna efter förlossningen. För vissa kan det ta lite längre tid innan det försvinner och för vissa försvinner det inte alls. När blåsljudet fortfarande fanns kvar 4 dagar efter förlossningen fick vi gå på ultraljud med lillebror för att undersöka exakt vad det var som lät på hjärtat. Fy, det var riktigt riktigt jobbigt när han låg på undersökningsbordet och innan läkaren berättade vad som var fel. Det exakta namnet på vart felet sitter minns jag inte, men det är ett litet blåsljud på hjärtat. Det klassades tydligen som ett hjärtfel men det är inget som kommer opereras och förhoppningsvis kommer det att försvinna av sig själv. Det ska inte påverka lillebror utan han kommer att kunna leva precis som vanligt. Vid ett år kommer vi få gå på en läkarkoll för att se om blåsljudet är kvar. Vad som händer om det inte har försvunnit då vet jag inte, men jag försöker att lyssna på läkaren och inte oroa mig. Men det gör jag ändå, oroar mig. Förstås. Men hade det varit allvarligt så skulle vi antagligen fått gå vidare med undersökningar och så, men det är svårt att inte oroa sig lite ändå.

Förutom lite oro då som sagt så mår jag toppenbra! Jag är så glad för jag har haft vad jag antar är helt vanliga känslor efter förlossningen. Ingen förlossningsdepression den här gången! Jag grät i några dagar men av lycka och sen gick det över. Några lyckotårar kan fortfarande komma men de där hormonella känslostormarna är över. Nu gråter jag inte längre när jag tänker på hur underbar personalen på bb var eller för att jag kommer sakna min barnmorska :-) Efter Flugans förlossning grät jag nästan hela första året, och då var det inte av lycka. Nu när jag har fått känna på hur underbart man kan må efter en förlossning blir jag lite ledsen över att det var så tungt med Flugan och att vi fick en sån jobbig start. Jag vill minnas första tiden med henne som något bra men så är det tyvärr inte.

Flugan är jättesöt mot lillebror. Hon klappar och pussar och försöker ge honom nappen. Lite avundsjuk blir hon vid blöjbytena och tycker att lillebrors blöjor är hennes, men byter man bara Flugans blöja också så brukar det bli bra.

Idag blir lillebror tre veckor. Tre veckor som har gått rasande fort. Mannen var hemma i två veckor efter att lillebror kom och jag har alltså varit ensam med barnen den här veckan. Jag har bara behövt ta dagislämning och hämtning en dag men det gick bra. Vi blev bara lite sena ;-)

Lillebror sover och äter mest. Helst vill han ligga nära när han sover men att lägga honom i vaggan eller någon annanstans kan fungera ibland. Om nätterna sover han bredvid mig i sängen. Precis som sin syster verkar han föredra att ligga på mage, något jag tycker är lite jobbigt eftersom rekomendationerna är att de ska ligga på rygg.
Amningen funkar också bra. Tyckte det gjorde lite ont innan mjölken rann till men sen har det gått smärtfritt.

Än så länge har allt gått bra tycker jag. Jag och mannen är mycket mer avslappnade och säkra i våra föräldraroller nu än vad vi var med Flugan, något som jag tror märks på lillebror också. Han är lugn och nöjd för det mesta. Jag vet att det kan ändras när som helst men det är inget jag går och oroar mig över utan jag njuter så länge det går bra.