Mamma till Flugan och lillebror

Jodå, vi lever och mår bra! Den dåliga uppdateringen här beror på att jag har fullt upp med att njuta av vår nya familjemedlem.

Den 8:e januari kom han äntligen, älskade lillebror. 4270g och 53 cm, en stor liten kille precis som väntat. Förlossningen gick bra och tog drygt sju timmar, tänkte skriva mer om den i ett senare inlägg.

Vi mår bra allihop, fast det var några jobbiga dagar första veckan då det visade sig att lillebror har ett blåsljud på hjärtat. Tydligen är det vanligt att man har det när man föds men det försvinner vanligtvis under de första dagarna efter förlossningen. För vissa kan det ta lite längre tid innan det försvinner och för vissa försvinner det inte alls. När blåsljudet fortfarande fanns kvar 4 dagar efter förlossningen fick vi gå på ultraljud med lillebror för att undersöka exakt vad det var som lät på hjärtat. Fy, det var riktigt riktigt jobbigt när han låg på undersökningsbordet och innan läkaren berättade vad som var fel. Det exakta namnet på vart felet sitter minns jag inte, men det är ett litet blåsljud på hjärtat. Det klassades tydligen som ett hjärtfel men det är inget som kommer opereras och förhoppningsvis kommer det att försvinna av sig själv. Det ska inte påverka lillebror utan han kommer att kunna leva precis som vanligt. Vid ett år kommer vi få gå på en läkarkoll för att se om blåsljudet är kvar. Vad som händer om det inte har försvunnit då vet jag inte, men jag försöker att lyssna på läkaren och inte oroa mig. Men det gör jag ändå, oroar mig. Förstås. Men hade det varit allvarligt så skulle vi antagligen fått gå vidare med undersökningar och så, men det är svårt att inte oroa sig lite ändå.

Förutom lite oro då som sagt så mår jag toppenbra! Jag är så glad för jag har haft vad jag antar är helt vanliga känslor efter förlossningen. Ingen förlossningsdepression den här gången! Jag grät i några dagar men av lycka och sen gick det över. Några lyckotårar kan fortfarande komma men de där hormonella känslostormarna är över. Nu gråter jag inte längre när jag tänker på hur underbar personalen på bb var eller för att jag kommer sakna min barnmorska :-) Efter Flugans förlossning grät jag nästan hela första året, och då var det inte av lycka. Nu när jag har fått känna på hur underbart man kan må efter en förlossning blir jag lite ledsen över att det var så tungt med Flugan och att vi fick en sån jobbig start. Jag vill minnas första tiden med henne som något bra men så är det tyvärr inte.

Flugan är jättesöt mot lillebror. Hon klappar och pussar och försöker ge honom nappen. Lite avundsjuk blir hon vid blöjbytena och tycker att lillebrors blöjor är hennes, men byter man bara Flugans blöja också så brukar det bli bra.

Idag blir lillebror tre veckor. Tre veckor som har gått rasande fort. Mannen var hemma i två veckor efter att lillebror kom och jag har alltså varit ensam med barnen den här veckan. Jag har bara behövt ta dagislämning och hämtning en dag men det gick bra. Vi blev bara lite sena ;-)

Lillebror sover och äter mest. Helst vill han ligga nära när han sover men att lägga honom i vaggan eller någon annanstans kan fungera ibland. Om nätterna sover han bredvid mig i sängen. Precis som sin syster verkar han föredra att ligga på mage, något jag tycker är lite jobbigt eftersom rekomendationerna är att de ska ligga på rygg.
Amningen funkar också bra. Tyckte det gjorde lite ont innan mjölken rann till men sen har det gått smärtfritt.

Än så länge har allt gått bra tycker jag. Jag och mannen är mycket mer avslappnade och säkra i våra föräldraroller nu än vad vi var med Flugan, något som jag tror märks på lillebror också. Han är lugn och nöjd för det mesta. Jag vet att det kan ändras när som helst men det är inget jag går och oroar mig över utan jag njuter så länge det går bra.

En dag kvar. Tänk, i morgon får vi äntligen veta vem det är som bökar runt där inne i magen. Det känns så overkligt att vi ska bli fyra. Man kanske borde förstå vid det här laget men det gör jag verkligen inte. Snart snart får vi se om det är en lillebror som Flugan säger eller om det är en liten tjej som jag tror. Det har känts riktigt pirrigt till och från under dagen, får se hur natten blir. Eller natten lär bli rätt dålig för Flugan är dålig i magen igen... Vore skönt att få sova ordentligt, men men, det blir som det blir. Det ska iaf bli superspännande i morgon. Hoppas vi får komma in tidigt. Förra igångsättningen gick ju himla smidigt, var öppen 4 cm när vi kom in och fick åka direkt till förlossningen. 6 timmar senare är Flugan född. Det jag har fått höra nu när jag väntat tvåan är dels att bebisen antagligen kommer tidigare än den första och att förlossningen kommer att gå snabbare. Det första har ju inte stämt, den här krabaten är lika hemmakär som sin storasyster, så att förlossningen skulle gå snabbare vågar jag inte heller tro på. Jag hoppas iallafall att jag är öppen som förra gången och att vi får ta hål på hinnorna direkt. Att få sån där gel och ballong och allt vad det är verkar sådär. Men vi får se hur det blir!

Nu ska jag och mannen sätta på en film för att skingra tankarna lite.

Faster M är hemma från sjukhuset och mår bättre, barnvakt är ordnad och Flugan har inte kräkts mer. Skönt!

Två dagar kvar!

Det känns inte lättare att ordna en ny barnvakt när man måste berätta att Flugan kräkts två gånger under natten...

Fick veta för en liten stund sen att barnvakten som ska ha Flugan när vi åker till bb ligger på sjukhus! Jag tror inte det är något jätteallvarligt men hon är ändå så pass dålig att hon inte kommer kunna ta Flugan. Så nu får vi tänka om lite. Inte så lätt när det inte finns särskilt många jag kan tänka mig att lämna Flugan hos. Visst finns det släkt och vänner som ställer upp och tar henne men för mig är det viktigt att Flugan är hos någon hon känner väl och är trygg med. Från början skulle mina föräldrar vara barnvakt men så blev mamma rätt dålig och bad oss fixa någon annan. Och så nu är faster M på sjukhus. Typiskt. I morgon får jag ringa syster och höra om hon kan ta Flugan. Skulle något hända i natt ställer kusin L som bor i grannhuset upp. Så det ska nog ordna sig... men lite jobbigt att det ska strula igen. Hoppas nu bara att det inte är något allvarligt med stackars faster M.

Glömde ju skriva att vi köpte ny bil igår! Vår v50 känns lite liten och jag tror knappt det går in både barnstol och babyskydd i den, så det blev en v70 istället. Tyvärr får vi vänta till mars innan vi får den så tills dess får vi väl tränga ihop oss i den nuvarande bilen eller ta min inte fullt pålitliga gammel-Volvo som däremot är hur stor som helst. Mannen fick sig några vuxenpoäng när vi beställde bilen eftersom han valde dragkrok och automat istället för 17tumsfälgar och bättre ljudanläggning. Det hade han garanterat inte gjort för några år sedan.

3 dagar kvar nu!

Att vi skulle behöva gå över tiden så här länge trodde jag nog inte när jag blev gravid. Jag hade som "mål" att föda den 17:e december, men det gick ju sådär.. :-) Nu har vi iaf fått en dag för igångsättning! På lördag ska vi ringa bb på morgonen och få en exakt tid. Wii så spännande! Senast söndag borde bebis vara hos oss.

Idag var det alltså dags för den sista kontrollen hos bm. Vi fick träffa en annan barnmorska än den vi brukar ha eftersom vår ordinarie var på semester. Fick börja med att ta blodprov och tillskillnad mot hur det brukar vara så låg undertrycket ganska högt. 125/90 tror jag att det var och barnmorskan tyckte att jag inte borde gå gravid länge till. Hon kollade även om det fanns äggvita i urinen, något jag aldrig gjort förut. Antar att det var för att utesluta havandeskapsförgiftning.

Magen växer på, idag låg sfmåttet på 41. Barnmorskan trodde att det är en 4 kilosbebis jag väntar och jag tror faktiskt det samma. Min gissning ligger på 4100 g. Flugan vägde 3555 men den här bebisen känns större. Har tom fått ett par bristningar allra högst upp på bebismagen. Hoppas bara att det inte är en jättebebis... Bm tyckte även att magen hade en lustig form. Bebisen ligger alltid så det blir en stor bula högt upp på höger sida av magen. Av nån anledning blev jag lite orolig när hon sa så. Men det är nog ingen fara... den kanske bara har en jätterumpa :-) Huvudet var iaf helt fixerat nu.

Fyra dagar kvar alltså... hjälp. Plötsligt blev det väldigt verkligt att vi ska ha barn. Jag ska föda. Lite läskigt är det allt, både själva förlossningen och det som kommer efter, flerbarnslivet.

Nu när vi har köpt ny dator kunde jag äntligen ta bort det höstiga utseendet på bloggen. Blev en väldigt enkel och tillfällig stil istället. Nåja, det orangea är borta iaf.

Är trött idag. Den där trevliga hostan är tillbaka och natten var sådär. Hostade och kräktes.

Kom nu bebis!

Vi har haft en lugn och skön dag idag. Efter mitt morgoninlägg somnade jag om vid åtta och klev inte upp förän vid halv elva. När jag kom ner i köket var Flugan och mannen mitt uppe i ett bullbak. Sötnosarna. Vi tog en påse bullar och åkte till mina föräldrar efter lunchen.

Imorgon ska vi kolla efter en större pulka alternativt en snowracer. Flugan har tjatat om ny pulka hela dagen efter att mannen och hon pratat om att köpa nåt som de båda kan åka i. Vi har en babypulka men den gillar inte Flugan alls. Förhoppningsvis blir det lite roligare att åka tillsammans med pappa. Åh, jag önskar att jag också kunde åka pulka! Får se hur fogarna repar sig efter förlossningen, annars blir det inte pulkaåkning förän nästa vinter.

Har haft lite molvärk ett par gånger under dagen. Som vanligt avtar de efter ett toabesök. Nu vill jag faktiskt börja få lite ont på riktigt! Hör du det bebis?! Du är härmed vräkt.

Har legat vaken i 1,5 timme nu, klockan är lite över halv sju på morgonen och jag tror inte att jag kommer att kunna somna om. Skönt att mannen är hemma, det betyder att jag kan sova när jag vill under dagen istället. Jag verkar nästan sova bäst då.

Har en del tankar som snurrar i huvudet. Många minnen från när Flugan var bebis som kommer tillbaka. Saknar mammorna från Flugans föräldragrupp. Vi höll ihop rätt bra under 1-1,5 år men när dagisstarter och jobb drog igång för de flesta så blev mammaträffarna inte helt oväntat färre. Senaste träffen då nästan alla var med var hos oss i april. Har velat dra ihop en ny träff länge, men det är alltid nåt som kommer i vägen och jag tror att det är samma för de andra. Några mammor har jag ändå rätt bra kontakt med fortfarande. Men det känns konstigt att jag ska göra det här igen, ha en liten bebis, utan de andra fina mammorna. De fanns ju alltid där när Flugan var bebis med samma funderingar och problem som en själv, och det fanns alltid nån som hade tid att träffas för en fika eller promenad. Det kunde ju vara rätt ensamt att vara mammaledig ibland, undrar hur det blir den här gången. Jag skyller på gravidhormoner att jag är lite sentimental...

På tisdag är det dags för kontroll hos bm igen. Då kommer jag vara 11 dagar över tiden så jag antar att jag får en tid för igångsättning då. Jag tror inte att den här bebisen kommer komma ut självmant utan det blir nog igångsättning igen. Jag vill ju såå gärna uppleva att det drar igång av sig själv, men samtidigt finns det ju fördelar med att redan befinna sig på bb när allt sätter igång. Sen är det lite läskigt att det ganska ofta slutar med snitt eller sugklocka vid en igångsättning. Eller ofta vet jag inte, men jag har för mig att risken är lite större än vid en naturlig start. Men det gick ju bra med Flugan så det är bara att hoppas att det gör det nu med. Hur som helst är det inte många dagar tills vi ses nu. Overkligt :-)